|
Läs om Ingvar:
Här följer från tidningar m.m. angående Ingvar och A.Lennart Julin, Svenska Friidrottsförbundet , har på dess hemsida på internet tecknat ett mycket fint porträtt av Ingvar som är det finaste man kan tänka sig och mycket värd att läsas.
A. Lennart Julin på Svenska Friidrottsförbundets hemsida:
Ingvar Thomsson har gått bort
På torsdagen nåddes vi av det tragiska meddelandet att Smålands FIF: s ordförande Ingvar Thomsson oväntat avlidit. Svensk friidrott har i Ingvar förlorat en av den ovärderliga kategori ledare som i ordets rätta och mest positiva bemärkelse förtjänar att betecknas som eldsjälar, dvs därför att de genom att brinna för vår idrott också får otaliga andra att tända.
Även om hans egen aktiva idrottsbakgrund var som fotbollspelare är det ingen överdrift att påstå att det var Ingvar Thomsson som på 80-talet väckte nytt liv i den då halvslumrande friidrotten i Kalmar SK.
Han har dessutom sedan dess oförtröttligt arbetat vidare med att hela tiden utveckla verksamheten på alla upptänkliga sätt: Allvädersbanorna utomhus, intensivt jobb på att få bättre träningsmöjligheter inomhus, bred ungdomsverksamhet, satsning på utbildning av tränare, ledare och domare, många tävlingsarrangemang på alla nivåer från lokala vardagstävlingar för ungdomar till SM-tävlingar plus långlopp, osv.
Trots den gränslösa tid och glöd Ingvar alltså lade ned på Kalmar SK:s friidrott ryggade han inte för att också ta ett vidare ansvar. Han var sedan många år en i högsta grad aktiv och arbetande ordförande i Smålands Friidrottsförbund.
Att han nu hastigt ryckts bort mitt uppe i sin gärning är en svår en svår förlust för svensk friidrott. Ingvar Thomsson var nämligen den typ av människa och ledare som bär- ja snarast är - den svenska friidrottsrörelsen när den är som allra bäst.
Tidningen BAROMETERN:
Friidrottprofilen Ingvar Thomsson har avlidit
Friidrotts-Småland har sorg. Ledarprofilen Ingvar Thomsson, Kalmar SK har avlidit.
Friidrotts-Sverige har blivit en profil fattigare. I torsdags avled Ingvar Thomsson, 57 år gammal.
Han var på väg upp till Stockholm för att vara med vid Globengalan, men föll ihop strax efter att tåget lämnat Kalmar station. Trots upplivningsförsök gick hans liv ej att rädda. - Det var en stor chock för oss alla. I onsdags kväll hade vi styrelsemöte och nio timmar senare var han borta, säger Kalmar SK:s kassör Bosse Björkholm.
Friidrottsprofil
Ingvar Thomsson var en stor friidrottsprofil. De senaste tio åren arbetade han som kanslist i kalmar SK och var dessutom ordförande i Smålands Friidrottsförbund. - Ingvar hade fullständig kontroll på allt i Kalmar SK. Han har betytt allt för klubben. Jag tror knappast attd et funnits någon verksamhet om inte Ingvar Funnits. Han var navet i kalmar SK, säger Thomas Lindén , tränare i klubben.
Thomas Lindén är en av de som kände Ingvar Thomsson bäst. De möttes för drygt 16 år sedan och har sedan dess arbetat mycket tillsammans.
Stor kompetens
Jag har förlorat en synnerligen god vän. Ingvar hade en fasad av kärvhet, men bakom masken fanns där en enorm människa med stor kompetens. För Ingvar var även det lilla stort.
Att fylla Ingvar Thomssons tomrum blir svårt för klubben. Först och främst måste man hitta en kanslist. Dessutom firar klubben 90-årsjubiléum i april- ett arrangemang som Ingvar Thomsson höll i.
Ingen är oersättlig, men i går tänkte jag faktiskt att nu får vi undantaget som bekräftar regeln. Ingvar gjorde ett enormt jobb och var ett känt namn bland ledare och i Svenska Friidrottsförbundet.
På söndag arrangerar Kalmar SK Mc Donaldskampen. En ungdomstävling som Ingvar Thomsson var initiativtagare till.
Ingvar hade aldrig ställt in en tävling. Det säger mycket om hur han var. Vad det är var, stort eller litet, skulle det genomföras.
"Dödsfall"
Ingvar Thomsson, känd idrottsprofil i Kalmar, har avlidit i en ålder av 57 år. Han kom som ung med föräldrar och syskon som flykting från Estland. Efter avslutad skolgång i kalmar började han arbeta i brodern Bernhards bryggeri i Läckeby fram till 1986 då det avvecklades.
Efter divese utbildningar började han i slutet på 1980-talet SK.s kansli där hans sedan verkade fram till sin bortgång.
Ingvar Thomsson var ordförande i Smålands Friidrottsförbund och ledamot i Friidrottscentrum i Växjö. I början på 1990-talet var han också engagerad i ett ett idrottsutbyte med Estland.
Han var sedan 1968 gift med Btitt-Marie, född Andersson, från Förlösa, och makarna fick två döttrar.
Närmast sörjande är makan Britt-Marie, dottern Louise med make Ivan och deras son Edward, dottern Hanna med sambo Martin och deras dotter Hilma, åtta syskon, svärmor, samt övrig släkt och vänner.
vara med längre i föreningens fortsatta verksamhet. En verksamhet som utan tvivel i mångt och mycket bar Ingvars prägel.
Mer spontana yttranden om Ingvar
Ur en email från Claes-Göran "Clide" Petersson, förbundets ungdomskommitté och f.d. i styrelsen :
- Jag måste erkänna att just nu känns det inte så roligt att tänka på verksamheten . Ingvars tragiska bortgång känns oerhört tung. Tomrummet efter honom kommer att bli svårt att fylla. Förutom alla idéer han själv hade, var han lyhörd för andras.
Hans arbetskapacitet, hans mod att ta de konflikter som uppstod var bara en del av hans stora ledarskap . Ja, du vet ju själv hur han sökte lösningar till alla problem som uppstod. Jag vet att vi alla upplever någon form av chocktillstånd och därför vill jag inte fördjupa mig mera.
Detta Clides tankar och ord är säkert representativa för styrelseledamöterna i Smålands Friidrottsförbund med flera vid meddelandet om Ingvars bortgång.
Bosse Björkholm i Kalmar SK:
Vi har gjort en stor förlust. Det blir svårt att hålla alla Ingvars bollar i luften.
Göran Graberg i Stensjöns IF:
Jag blev jätteledsen över Ingvars död, Han var ju en så fin människa, det måste vara svårt för er som jobbat nära honom.
Conny Jörneklint f..d. styrelseledamot i Smålands FIF och f.d. ordf i FC Växjö:
Budet om Ingvars bortgång träffade mig som ett hammarslag! Varför ska detta få hända att en människa mitt uppe i sin livsgärning bara plötsligt försvinner från nära och kära, från släkt och vänner?
Jag hade förmånen att samarbeta med Ingvar under drygt 10 år i Smålands Friidrottsförbunds styrelse och i styrelsen för Friidrottscentrum Växjö. Vi träffades ofta inte bara på möten utan ännu oftare på tävlingar runt om i Sverige. Vi hade under den här tiden oerhört roligt tillsammans och det hände mycket när det gäller den småländska friidrottens utveckling. Ingvar var den viktigaste kraften bakom den här utvecklingen. Ingvar var en människa som med en enorm kraft alltid gick framåt i allt han gjorde. Han var väldigt envis och det var svårt att få Ingvar att ändra uppfattning. Här låg mycket av hans styrka att han hade en bestämd uppfattning om hur saker och ting borde vara. Jag minns otaliga diskussioner med Ingvar när jag och andra inte delade hans uppfattning. Men han kunde dock ändra sig även om det satt hårt inne och han var aldrig sur eller långsint när han inte fick gehör för sin vilja. Han arbetade tålmodigt vidare med vår friidrott som han kom att älska så mycket. Även sedan jag flyttat från Småland träffade jag Ingvar på tävlingar då och då och det var samma Ingvar full av verksamhetslust och planer för framtiden.
Ingvar kunde arbeta hur mycket som helst och han erkände sällan att han var trött eller sliten. Han hade i sin ränsel genom livet en mycket sällsynt kraft och styrka som det är få förunnat att ha. Ingvar gav aldrig upp inför utmaningar hur stora de än kunde vara. Det känns nu som en mycket stor förmån att ha fått lära känna Ingvar och att ha fått arbeta nära honom. Samtidigt känns det som om ett stort hål slits upp i mitt hjärta som blir mycket svårt att fylla igen! Jag vet att vi är många som delar den känslan.
Thomas Lindén tränare m.m. i Kalmar SK:
"Han bugade inte för någon."
Att definiera sorg och saknad är svårt. Varje enskild händelse, varje individ kan ge olika uttryck för vad sorg och saknad är och i svåra stunder försöker vi alla hitta olika förklaringar, olika sätt att mildra vår sorg och saknad på.
Vad är sorg? Är det ett uttryck för den saknad vi känner då någon som älskat oss, tyckt om oss, har gått bort? Är sorgen uttryck för en egoistisk känsla? "Någon som älskade mig har gått bort. Det är synd om mig." Eller känner man sorg över någon som inte fick uppleva mer som levande människa? Att man själv får vara med men den man älskade inte kan?
Båda förklaringarna kanske stämmer. Var och en för sig men kanske i de flesta fall tillsammans.
Sorgen och saknaden efter Ingvar Thomsson är stor, mycket stor. Det är nu fjorton dagar sen Ingvar oväntat avled och för många har livet tagit en stor vändning. Det dramatiska och oväntade drabbade många.
För oss i Kalmar SK tar sig sorgen uttryck i båda de förklaringar som tidigare nämnts. Vi i Kalmar SK har förlorat i Ingvar en människa som lade hela sin själ i föreningen. Det är "synd" om oss som är kvar att Ingvar inte längre är med oss.
Vi känner också en sorg över Ingvar själv. Sorg över att han inte fick vara med längre i föreningens fortsatta verksamhet. En verksamhet som utan tvivel i mångt och mycket bar Ingvars prägel.
Vi är många som pratat om Ingvar den senaste tiden. Att försöka beskriva Ingvar som människa är därför både lätt och svårt.
Bilden som framträder är en man med en oerhörd kompetens, en arbetskapacitet och ett engagemang för alla. En blygsam man över det han själv uträttade, en man utan någon större lust att hamna i strålkastarsken. I bilden framträder också en man som kunde vara kärv, fåordig, odiplomatisk.
Svenska Friidrottsförbundet beskrivning, när man meddelade friidrottssverige att Ingvar avlidit, är mycket representativ.
"Svensk Friidrott har i Ingvar förlorat en av den ovärderliga kategori ledare som i ordets rätta och mest positiva bemärkelse förtjänas att betecknas som eldsjälar, dvs därför att de genom att brinna för idrott får otaliga andra att tända. Även om hans egna aktiva idrottsbakgrund var som fotbollsspelare är det ingen överdrift att påstå att det var Ingvar Thomsson som på 80-talet väckte liv i den då halvslumrande friidrotten i Kalmar SK. Han har sedan dess outtröttligt arbetat vidare genom att hela tiden utveckla verksamheten på alla upptänkliga sätt: Allvädersbanor utomhus, intensivt jobb på att få bättre träningsmöjligheter inomhus, bred ungdomsverksamhet, satsning på utbildning av tränare, ledare och domare, tävlingsverksamhet på alla nivåer från lokala ungdomstävlingar för ungdomar till SM-tävlingar plus långlopp osv. Trots den gränslösa tid och energi Ingvar lade ner för Kalmar SK så ryggade han inte för att ta ett vidare ansvar. Han var sedan många år en högsta grad aktiv och arbetande ordförande i Smålands Friidrottsförbund.
Att han nu hastigt har ryckts bort mitt uppe i sin gärning är en svår förlust för svensk friidrott.
Ingvar Thomsson var nämligen den typ av människa och ledare som bär — ja, snarast är — svensk friidrott när den är som allra bäst."
Läs sista meningen igen. Bättre kan det inte uttryckas.
Ingvar kunde vara kärv, fåordig och odiplomatisk men när man väl kommit "bakom" denna yttre fasad så vann han allas respekt.
Så som ovan beskrivet är vi många som upplevde Ingvar. En annan bild som också framträder är en begåvad människa, en människa med stor integritet, en inre trygghet över sin egen position som gjorde att han aldrig bugade för någon, en människa som såg människan han mötte, oavsett titlar, yrke eller ålder. En människa som rakryggat vågade stå för gemensamt tagna principer och beslut, en människa som rakryggat vågade stå för sin åsikt. Ingvar var här mer fri än vad många andra någonsin kommer att bli.
Vi möter också en filosof, en tänkare som alltid hade en klokhet att ge till de som behövde. Kanske kan spåren av denne Ingvar härledas till hans barndom. Familjen flydde från den tyska ockupationen i Estland våren 1944. Flykten gick över Finska viken i en liten båt och den då 9 månaders gamle pojken fick en start på sitt liv som talade om att; "man måste göra något för att få det bättre." En annan viktig del i Ingvars barndom som kanske präglade honom var stunderna vid bryggan tillsammans med metspöet. Som grabb kunde Ingvar sitta i timmar och meta och alla som upplevt detta vet att då får man tid till reflektion och eftertanke. Detta filosoferande som han fortsatte med då havet och fisket blev ett intresse som följde honom livet ut.
Nä, Ingvar bugade aldrig för någon. Ville man vinna Ingvars respekt och kamratskap så fick man först visa vem man var och gjorde man sig då förtjänt av hans vänskap så blev det en vänskap som man själv hade mest glädje av.
Att vi i Kalmar SK har förlorat Ingvar är svårt. Att övrigt umgänge förlorat en vän är svårt.
Svårt är det för syskonen som förlorat sin lillebror.
Svårast är dock att Edvard och Hilma förlorat en morfar som älskade dem så högt och djupt. Svårast är dock att Louise och Hanna förlorat sin pappa som älskade dem med en stolthet över vilka människor de kom att bli. Svårast är dock att Britt-Marie förlorat sin livskamrat sen mer än 40 år.
Själv har jag förlorat en av de handfull människor som jag kände fullständig respekt och tillit för.
|
