EN LITEN VETERANRAPPORT

12jun: Christer Svensson, Växjö LK har skrivit ner sina betraktelser från VEM i Portugal och VSM i halvmarathon, se nedan. Vi tar gärna emot fler bidrag från aktiva som vill dela med sig av sina tävlingsupplevelser.

- Måd Thorsell, svensk mästarinna

Jag är en Europamästare!

Har du vunnit Europamästerskapen i gång? Det har jag!

Häftig känsla, låt vara för veteraner men ändå.

Det hände i Portugal, Algarve (närmare bestämt i Monte Gordo) 15/5 2005 och distansen var 30 km. Tidigare har den nedre åldersgränsen varit 40 år för herrar men nu är den sänkt till 35 år. Det i sin tur innebär att jag kan tävla som veteran på EM och VM fem år tidigare. Jag bestämde mig omgående att vara med på EM tävlingen i Portugal när det stod klart att jag fick deltaga. Mästerskapet heter Non Stadia och gick nu för nionde gången. Premiär året var 1989 i Belgiska Brugge med över 1000 deltagare. Vad betyder Non stadia kanske ni frågar er? Jo det är att inga tävlingar hålls på en arena utan på landsväg och i terräng. Förutom Non stadia mästerskapen finns arena (stadia) mästerskapen utomhus som hade premiär 1978 i Italien och inomhus EM som gick första gången 1997. Dessutom finns VM på samma distanser. EM och VM går vartannat år.

På arena mästerskapen är det 20 km på landsväg (plus Marathon på landsväg) och i inomhus mästerskapen är det numera 10 km gång utomhus varför det lätt kan känns märkligt, förvirrande. Även 1999 hölls Non stadia EM i Brugge med närmare 1300 aktiva medan de två senaste mästerskapen haft vikande deltagarantal. Därför var det glädjande att det kom 900 veteraner till Monte Gordo. De första åtta mästerskapen har varit på två dagar medan årets var förlängt med en dag. Tävlingarna började på fredagen den 13: e med löpning 10 km. På kvällen var det dags för gångarnas 10 km. Halvmaran sprangs på lördagen och avslutningsdagen gång på morgonen och tre manna stafett i terräng på söndag EM.

23 länder var representerade i Portugal. Oftast är hemmanationen det land som har flest deltagare med men Portugal var bara fjärde störst med sina 127 aktiva. Störst var nu Spanien med 197 följt av Storbritannien med 186 och Tyskland med 129. Norge 5 och Finland 4 tillhörde de minsta trupperna. Danmark och Polen är några länder som inte alls deltog. Sverige kom med 10 aktiva. Nej tolv blev vi till slut, två var inte med i startlistan. Springtimme har haft träningsläger i Monte Gordo i ca 10 veckor där ca 1000 svenskar tränat. Men någon succé att kombinera träningslägret med att tävla var det inte. De få som bokade via springtime fick inte någon som helst information om tävlingarna, ja de kom inte ens med i startlistan och fick själv efter många om och men klartecken att starta.

Algarve ligger längst söderut du kan komma i Portugal ca 2 mil från Spanska gränsen. Färjan över till Spanien tog en kvart! Jag var ensam svensk gångare på EM. Sverige tog tre medaljer en av varje valör, och jag tog två av dessa. Sten Welin i M75-79 tog silver på halvmaran på 2:01.16.

Invigningen var pampig. Ett starkt intryck gjorde den stora lokala trumslagartruppen på ca 40 ungdomar som hade stor uppvisning. Det var ingen som bar den svenska flaggan varför jag hoppade ner från läktaren och klev in i invignings tåget med  den svenska fanan.

Damernas 10 km gång startade 90 min före herrarnas. Först i mål var 54 årige hemmagångerskan Alice Fernandes på 55.00, tvåa i mål och segrare i K 35 Norges Hanne Lilland på 56.31. Hanne kände av en skada och gick sen aldrig 20km, Hanne var enda nordiska gångerska. Sista dam, 69 årige Irländskan Sheila Champion, gick in på 1:25.45 och kom 39 totalt. 42 startande damer och tre blev diskade. Den första redan efter en km, undrar vem det var? Även i herrarnas lopp var det tre man diskade inte heller de stod med i resultatlisten. Jag stod vid domartavlan första tio min på damernas lopp. Redan efter ett par min kommer den första röda lappen in. Panik utbryter bland funktionärna när de inte finner deltagar nr på tavlan. Alla med startnummer över 900 är inte med i startlistan. Det var flera gångares nr som inte var förhandstryckta på tavlan. Det blev till att skriva upp nr för hand längst ner på svarta tavlan. Sex domare från sex olika länder dömde (hur många olika nationer kom domarna från i Eskilstuna var det 2-3?). Varje domare har en cyklande kurir som snabbt kan ta sig till överdomaren. Även 3 sjukvårdare cyklade fram och tillbaka på den 2 km långa banan. Vi varvade framför huvudläktaren och gick runt den samma för att så gå ut på ett nytt varv. Musik spelades i högtalarna vid målet. När starten går 19.30 är solen på väg ner, behagligare att gå i skuggan vilket inte damerna kunde utnyttja. Starten var märklig. Vi ropades upp troligtvis i den ordning som länderna har anmält sig. Vi fick stå i sex man i varje rad. Jag hade tur som stod främst i min rad. Bredvid mig stod en 70 årig tjeck främst i sin rad, han kom bland de sista och borde stått längst bak. Till 30 km var den här ordningen som tur var borttagen.

Vi är en klunga på ca 10 man som öppnar på 4.48 första km. Farten trissas upp hela tiden. Det är trångt vid dricka borden. Vattenflaskorna vi får är på 3 dl med korken avskruvad. En kille tränger sig framför mig för att ta en flaska. För att inte trampa honom på benen hoppar jag till och tvingas ta ett par löpsteg runt honom. Utan att ha fått någon tillsägelse har jag en varning på tavlan ser jag. Täten passerar 5 km på ca 23.20 och jag har 23.40. Jag har fått en tillsägelse och två varningar, sänker farten och sträcker ordentligt på knäna. Vilket leder till att jag får ordentligt ont på bägge baksidorna av låren. Jag tappar ett par placeringar sista km men som tur är ingen i min klass. Andra halvan går på beskedliga 25.09. Besviken på tiden men har en sagolik tur som tar medalj, brons, i min klass M 35. Pedro Martins hemma gångaren vinner på 46.08 tvåa blir hans landsman Costa på samma tid och vinnare i M 40. Tvåan i M 35 Portugisen Mario Contreiras får 46.23. Fyra av de fem främsta är portugiser. På 30 km är bäste portugis på en åttonde plats. Märkligt att chips mellantiden var placerad vid 1500 m. Några mellantider publicerade aldrig arrangören som vi fick se. 84 av 87 gångare kommer i mål på 10 km. Största klass är M 50 med 15 stycken. Norrmännen Jan Rolstad blir 9: a i M 50 på 57.39 och Arthur Lillefosse kommer 6: a i M60 på 62.34. Trött men glad över brons medaljen går jag på tunga ben från prispallen de 500 m tillbaks till hotellet. Första tävlingsdagen är av klarad. Det var flera gångare jag kände igen sen inomhus EM i Eskilstuna i vintras.

På lördagen gör min klubbkompis i Växjö LK Måd Thorssell internationell debut på veteran EM och det på halvmarathon. Måd var ordentligt nervös före loppet men efter att ha sett 10 km löpning blev Måd lugnare. Det visade sig att flera deltagare på 10 km inte var något att vara rädd för tyckte Måd som säkert hade slagit en tredje del av fältet. Halvmarathon banan hade utformningen av bokstaven F som löptes två varv. Måd gjorde en kanon tid i värmen. Måd öppnade som vanligt lugnt och kunde plocka flera placeringar sista halvmilen. Jag joggade ut till vändpunkten vid ca 5.7 km där en av dricka stationerna var placerade och langade dricka till Måd och de andra svenskarna. Måd gav mig dricka dagen efter på 30 km. Det var en enorm kick att få dricka på den tyngsta biten längst ut och jag visste att du var där även på andra varvet sa Måd efteråt. Efter drygt 19 km springer löparna förbi målet och ut på en extra slinga på tung gatsten. Den sista biten upplevdes jobbig tyckte många. Måds 1:54.41 i värmen är en bra tid på det kommer hon 9: a i sin klass K 60 och 59 av 85 damer samanlagt. Med den tiden slog Måd även 34 av herrarna. I löpgrenarna slogs det ett Europa rekord och det var i Måds klass K 60. Emmi Luethl SUI vann K 60 på 1:32.47 med det vinner hon K 60 med åtta min före tyskan Leni Bauer. Även trean är en tyska. På kvällen firar vi att Måd är bland de 10 bästa i Europa! Måd och en finska är de enda nordiska damerna på halvmaran och typiskt nog springer finskan i Måds klass. Seija Piispanen blir sexa i K60 på 1:49.26.

Klockan 08.00 startar 56 man på gångens 30 km på söndagen. Tre-fyra min senare startar damernas 20 km. Ett litet jubileum är tävlingen då det är min 300: a gångtävling jag går! Det är samma 2 km varv som på milen. Efter en halvtimmes gång är all skugga borta, inte ett moln på himlen, årets varmaste dag. Jag och fyra övriga bildar tätklunga som håller ihop i 13 km. Spanjoren och Ungraren är dragvilligast, portugisen blir jag inte klok på ibland först, ibland klart sist. Tysken ligger hela tiden sist i klungan. Första 5 km går på 26.29 lugn öppning. Milen passeras på 52.21 det känns behagligt. Men vid 13 km hugger det till i baksidan på låren och resten av loppet är en plåga. Jag är inte trött men det känns som det bara är ettans växel som fungerar. Som tur är det ingen i min klass M 35 som går om mig. Portugiserna som slog mig på 10 km startar inte, de ska gå Europa cupen helgen efter i Ungern. Tiden rusar i väg till 2:47.31. Det räcker för att vinna! Segermarginalen till tvåan tysken Karsten Staedler är betryggande 21 min. Trean fransmannen Emmanuel Tardi kommer in på 3:35.38. Tysken Dick Gnauck och spanjoren Juli Andres hänger ihop i 25 km, bägge i M 40. I mål skiljer det 3.12 till Dicks fördel. Dicks segertid blir 2:37.55. Det är tjugo min sämre än pers, tjugo år och åtta kilo sedan jag var på topp sa Dick efteråt som hade magproblem under 10 km där han bara blev femma på 52 min. Italienaren Roberto Cervi håller jämn fart, blir trea i loppet och först i M 50 på 2:41.38.

Prisutdelningen drog ut på tiden. Men tillslut kunde jag få min guldmedalj i M 35 av Sveriges ordförande i veterankommitén Torsten Carlius som även är hedersordförande i EVAA (Europeiska veteranförbundet). Fransmannen missade prisutdelningen och någon nationalsång spelades tyvärr inte.

På söndag eftermiddagen avslutades mästerskapen med terrängstafetten. Det var flera länder som sprang i klubbfärgerna såg jag. Lagen består av tre man i samma klass som springer ett varv var om man är över 60 år och två varv för de som är yngre än 60 år. Tråkigt nog visade det sig att varvet inte var 2 km utan ungefär 1600 m. Sverige fick ihop lag i M 60 i sista stund. En hedrande fjärde plats fixade de. Fyra är den sämsta placering man kan ha tyckte de.

Vid avslutnings ceremoni fick arrangörerna beröm för tävlingarna av presidenten i förbundet Tysken Dieter Massin. Det blev klart att nästa mästerskap i non stadia ska hållas den 17-20 maj 2007 i Regensburg, Tyskland. Då får vi hoppas det är fler svenskar som ställer upp. På scenen spelades det musik in på små timmarna. Deltagarna i de olika loppen var snabbt nere från läktarna och började dansa i den något små kyliga maj kvällen.

Det såldes en del souvenirer b.l.a kunde vi köpa bronsmedaljen som vi atleter fick kämpa om!

Sista dagen reades det som var kvar för ungefär halva priset.

De tre första i respektive lopp fick köpa sina diplom för en euro. På IVEM i E-tuna var det de åtta första som fick sina diplom! Den mest namnkunnige veteranen är engelsmannen Ron Hill som nöjer sig med att springa 10 km. Ron kommer på 18: e plats i M65 på 50.15.

Vilka var Svenskarna som ställde upp. Karl-Gustav Holmgren som vi anmälde oss genom är fyra hundra meters löpare. Jag vet att jag inte kommer att ta medalj men det är kul ändå sa K-G. K-G hängde med bra första 400 m men de sista 9.6 km var minst sagt tunga för den gode K-G. 62 min för K-G gav en 25: e plats i M65.

Bäste svensk på 10 km blev Börje Nilsson med 36.51 som gav en 6: e plats i M55. Börje blir även bäste svensk på halvmaran med en fin fjärde plats, imponerande 1:20.45 i M55, det är ändå tre min från bronset.

Sten Welin tog silver i M 75 på 2:01.16. Några veckor senare kom han trea på VSM i halvmaran i Näshulta. De 25 sista på halvmaran fick över två timmar i sluttid.

Tre damer (fyra om de tagit reda på att även den 35 årige kompisen fått deltaga) från Arvidsjaur åkte på springtimes träningsläger för att gympa och gå stavgång. När de såg att det skulle gå ett EM på samma ställe som lägret kom någon i gänget på att vi kan ju alltid ställa upp som en kul grej. Deras största merit sen tidigare är deltagande i tjejmilen! De två K 40 Kerstin och Lena sprang in på 57 min och K 45: an Kristina fick 67 min på 10 km. Med det kom de 22, 23 resp. 14: e. Med de tiderna var de långt ifrån att komma sist. Ni som klarar att springa milen på under 67 min och är äldre än 35 år är tillräckligt bra för att våga ställa upp.

Väl mött i Regensburg om två år.

Christer Svensson Växjö AIS och Växjö LK

Måd Thorssell svensk mästarinna!

Svenska mästerskapen i halvmarathon hölls sista helgen i maj i Näshulta, Södermanland, två mil söder om Eskilstuna. Loppet gick för femte gången på en naturskön två varvs bana. Loppet är distriktets enda halvmara. Förutom VSM var det både DM och VDM för Södermanland och Uppland. Näshulta GoIF bildades 1929 och är en flersektionsförening med friidrott, fotboll, skidor, bordtennis, innebandy och gympa på programmet. Klubben hade stora framgångar främst på 1940-talet i löparspåret. Ledarbristen gjorde att löparna försvann från klubben 1974 och var vilande i 25 år. År 2000 blev det nytt liv i klubben. Idag finns det ett tio tal löparveteraner i klubben.

102 löpare stod uppradade till start i ett kylslaget halvmarathonlopp. Bitvis regnade det men det var bara skönt. Tre vätskestationer per varv, varv två samma som varv ett, som mätte drygt en mil. Tio min efter halvmarathon starten sprang 19 löpare Näshultamilen. Det var deltagar rekord men om det berodde på att loppet hade VSM status är jag inte helt säker på. För det var mest löpare från närstående distrikt. Sex bröt, nio sprang i motionsklassen och sex seniorer varför antal veteraner som fullföljde stannade vid 81 st. Fyra Smålänningar kom till start. Lillian Brorsson Högby IF visste att hon skulle bli fyra i K 55 och det blev hon också på 1:48.30. Kjell Linder Väckelsång IK vann M 75 på 1:46.04 det var nära tre min bättre än segrartiden i M70 och 8.41 före tvåan i M75. Trean i M75 Sten Welin SOIK Hellas tog silver på halvmaran i VEM i Portugal för två veckor sedan på samma tid som i Näshulta. Enligt Kjell var detta hans 20: e VSM guld, grattis!

Växjö Löparklubb firade stora framgångar, två startande och två medaljer. Måd Thorssell är i sitt livs form. Personbästa med nästan en hel min och då ska ni veta är ”perset” är fem år gammalt. Klubbrekordet är nu bättre i K60 än i K55 och Måd innehar bägge så klart, tredje klubbrekordet i år och artonde totalt. Måd öppnade hårt 26.30 på fem km. Men ännu hårdare öppning hade Måds konkurrent ett år äldre Anna-Lena Hellgren Bälinge IF. På fjolårets terräng SM i Örebro slog Måd Anna-Lena i spurten det är deras enda möte hittills men då sprang de i olika klasser. Det är en krävande bana där de branta backarna kommer efter 3.5 km är du trött rasar tiden snabbt på andra halvan. 54 min på milen och Måd är långt efter Anna-Lena. Vid 17 km för Måd nya krafter när hon ser att hon tar in. Strax efter 19 km är Måd i kapp och för bi. Sista halvmilen går rasande fort. 1:52.00 blir sluttiden och Måd klarar den svåra stipulationstiden med en min. Eftersom Måd inte var ensam behövde hon inte klara denna tid. Anna-Lena Hellgren kommer in på 1:54.06. Det var flera vinnare som inte klarade den uppsatta stipulationstiden t.ex. K35 segrarinnan som var ensam i sin klass missade tiden med 11 min.

Det var Måds första VSM guld i löpning tidigare har Måd ett par stycken guld i gångsportens K 55 klass.

I undertecknads klass M 35 var vi fem stycken. Stipulationstiden vi skulle klara var 1:13. 1:14.11 blev segrartiden tur att han inte var själv. Av mina konkurrenter var det ingen jag hört talas om tidigare. Staffan Johansson IK Akele vann och lika klar tvåa var Jens Lyckke Mikkelsen Hässelby SK på 1:20.08. Jag brukar springa jämt på mina lopp. Frågan är om följande 5 km passeringar är rekord i jämnhet: 20.15, 20.10, 20.17 och 20.14. I och med alla backar skilde det betydligt mera från km till km. Vi var en klunga på 6-7 man som höll ihop första varvet. Den långe hemma löparen Tomas Andersson i M45 från Råby Rekarne FIF drog ifrån i varje uppförsbacke och jag rullade ifatt honom i utförslöporna. På andra varvet tryckte jag på mera i backarna och Tomas släpper så småningom och kommer 87 sek efter mig i mål. Utan att veta om det ligger jag trea i min klass M35 hela loppet. Andreas Walter Linköpings SK avslutar även han starkt och slutar enbart 23 sek efter mig och blir fyra i M35. Jag var nära att ta stryk av fyra man i M60. En bröt och två tog jag på sista två km. Bengt Andersson IK Wilske blir tvåa i M60 på 1:25.23, 13 sek efter mig. Bengt Andersson kom 6: a i M60 på milen I VEM i Portugal på 38.45 för två veckor sedan. Han sprang aldrig halvmaran dagen efter. Bengt var även med i terräng stafetten där svenskarna blev fyra i M60. Bengt sprang ifrån mig redan vid start. Det var en jakt på Bengt sista 20 km! Som mest var Bengt ca 100 m före mig vid 12-13 km. Det tog fram till 19.5 km innan jag var ifatt och förbi. Stig Jonsson Kisa SK vinner M60 på 1:23.51. Totalt och segrare i M 40 blir Anders Dahl Högbo AIK på 1:11.10. Snabbaste dam är Agneta Jonsson Team Skavsåret IF 1:27.59 I K45. 1:25.10 blir min sluttid och bronset är min första VSM medalj i löpning. Sen tidigare har jag tre guld i VSM gång M35. Anmärkningsvärt är att jag ”bara” kom på fjärde plats på DM i halvmarathon i vimmerby!

Måd vinner SM guld men hon får inte bestiga någon prispall eftersom det inte finns någon. Lagom till prisutdelningen kommer det ett kraftigt oväder varför prisutdelningen får hållas inomhus. Ett rikligt prisbord som går hyfsat snabbt med tanke på alla klasser. En eloge till arrangören för ett väl genomfört tävling. Näshulta halvmarathon kan verkligen rekommenderas.

För resultat gå in på www.ngoif.com 

Christer svensson Växjö Löparklubb